Det är redan slutet av augusti, det går att känna den svala höstluften när jag lämnar barnen på skolan. Nystart, men ändå inte riktigt. Vi är 1,5 år in i en tillvaro av en pandemi. För de flesta av oss har det inneburit förändringar på flera plan. Oavsett om det handlar om mer eller mindre att göra eller förändrade arbetsvillkor på andra sätt eller en fritid som tagit sig en annan form. En del att hittat nya rutiner och intressen och andra längtar till det som var.
Konfliktfyllda förändringar:
De allra flesta av oss upplever att oförutsägbarhet och en oväntad (men också ibland väntad) förändring är något som kan skapa stress eller nedstämdhet. Det får oss att reagera på olika sätt. När vi ska samarbeta och jobba tillsammans med andra kan detta skapa frustration och ibland svårlösta konflikter. Vi utgår ofta från att vi själva är normen, det vill säga, om jag upplever så här upplever andra också likadant. Det är ofta en hjälpsam tanke och tolkning, en genväg. Men vi kan även uppleva exakt samma situation på väldigt olika sätt. Ingen känsloreaktion är rätt eller fel, men när vi känner något starkt är risken stor att det känns som rätt och fel. Då tar vi bara vårt eget perspektiv, vi slutar lyssna på andra och riskerar att bli enkelspåriga.
Utveckla era samspelsbeteenden:
För att kunna förstå varandra i en situation med exempelvis covid-19 restriktioner och mixade hemarbeten/kontorsarbete, behöver vi utveckla våra så kallade samspelsbeteenden. Genom att kommunicera på ett samarbetsorienterat sätt, som att exempelvis ställa frågor, vara intresserad av att veta hur den andre tänker och uppmuntra andra perspektiv får vi lättare att skapa en integrerad bild av helheten. Vi behöver också träna på att upptäcka våra egna tolkningar och tankar, så att vi lättare kan se när vi fastnar i en tankefälla. Exempelvis allt eller inget tänkande, katastrofierande eller personifierande. Tillsammans sträva efter att bli kloka tillsammans och ställa oss frågor: Vad finns det för perspektiv och sammanhang vi befinner oss i, förutom det som är uppenbart gemensamt? Hur skapar vi ett samtalsklimat som främjar att vi vågar prata om detta? Hur skapar vi en gemensam plan framåt för att kunna samarbeta på bästa möjliga sätt utifrån rådande, och kommande förutsättningar.
Jag valde att starta Psynova för att hjälpa människor att ta de kliv som behövs för att må bättre, trivas i sin tillvaro och lyckas med sina långsiktiga målsättningar. Det handlar om både att hantera och att skapa förändring och utveckling. Många initiativ till förändrade livsvanor och förändringsarbete på arbetsplatser går i stöpet då känslor och etablerade strukturer kommer i vägen. Jag vet att det går att hitta vägar som blir mer hållbara och genomförbara.
Min idé är att Psynova ska bidra med vetenskapligt underbyggda metoder till både privatpersoner och organsiationer, som ökar chanserna att lyckas i förändringsarbete.
Varmt välkommen att kontakta oss för att veta mer om hur vi kan bidra för att stötta er att lyckas i er organisation med samarbete, team, ledarskap och självledarskap. Eller som privatperson, att få stöd eller psykologisk behandling.
Sensommarhälsningar
Mirjam Hellgren
Om mig:
Jag heter Mirjam Hellgren, leg. Psykolog, och har erfarenhet av att arbeta inom både offentlig- och privat sektor. Med globala företag, små företag, kommuner, myndigheter och region. Jag är van att använda både engelska och svenska i utbildningar, workshops, utveckling och andra uppdrag. Senaste 1,5 åren har mesta delen av de uppdrag jag genomfört hållits via Zoom/Teams eller annan videolänk. Mitt arbete präglas av samarbete, engagemang och ansvar.