Det finns en stort forskningsfält när det kommer till att försöka förstå och beskriva hur våra känslor fungerar. Förenklat så samspelar en rad faktorer för att skapa våra känsloupplevelser: 

• De biologiska faktorerna och våra gener, som påverkar hur reaktivt nervsystemet är. Med andra ord: hur snabbt och intensivt reagerar vi på något som känns hotfullt. Här finns både en stark genetisk grund (med signalsubstanser och hormonell aktivitet) och en hel del inlärning. Kroppen lär sig vilka typer av situationer och triggers som är extra viktiga att reagera på. 

• De sociala faktorerna som påverkar vår möjlighet att kunna reglera känslorna. Genom att uppleva känslor med andra, skapar vi förståelse för våra reaktioner och lär oss vilka strategier som blir till hjälp och som är socialt accepterade i det sammanhanget. De starkaste mönstren lägger vi grunden för med våra anknytningspersoner som små barn, men det fortsätter att utvecklas även i vuxenlivet i nära relationer. De sociala faktorerna innefattar även vilket socialt nätverk jag har och vilken kultur som finns i det nätverk jag befinner mig i.  

• De psykologiska faktorerna: Vilka strategier jag har att förhålla mig till mina upplevelser. Hur jag tänker kring mina tankar och tolkningar och vad jag har lärt mig är till hjälp i olika scenarion.  

Det finns flera delar under denna pandemi som kan göra risken extra stor att drabbas av just känslan nedstämdhet. Inte nog med att det finns lagar och regler som sätter hårdare gränser för handlingsfriheten, när det dessutom har gått så lång tid som det har gjort nu, är även risken att nuläget blivit en vardag. En vardag med färre nära sociala och fysiska kontakter där vi är mer distanserade från varandra. När vi dessutom tycker att vi både äter, sover, rör oss och gör saker varje dag kan det bli både frustrerande och uttröttande att inte förstå varför det känns tungt. 

Jag har stött på flera begrepp senaste halvåret, som försöker fånga det flera människor gett uttryck för nu under coronatider. Languishing, eller “tynande” är ett, corona-blues är ett annat. Det handlar om att uppleva en känsla av att vara nedstämd, ha låg energi, att inget känns kul, svårt att motivera sig på jobbet, svårt att på riktigt njuta av aktiviteterna på fritiden. Saknad av uteblivna fritidsaktiviteter, fysiska möten med kollegor, vänner, resor mm. Att börja sätta ord på det man känner, kan vara en hjälp för att lättare förhålla sig till sina känslor. 

En 3-delad modell för att sätta ord på sina känslor: 

Om jag känner mig nedstämd: 

• Tankar – som hör ihop med känslan jag känner. Jag tänker att “Det känns jobbigt, jag kan ingenting” 

• Kroppsliga reaktioner – hur det känns i kroppen, Jag känner att kroppen är tung, har svårt att hålla mig upprätt, gråten känns nära. 

• Beteenden – vad jag gör som hör ihop med känslan. Jag grubblar och tänker på allt som inte fungerar, surfar på mobilen och ser att andra verkar ha det så bra. 

Så vad kan jag göra om jag känner att jag har en släng av corona-blues? Förutom att tillgodose våra grundläggande behov av sömn, fysisk aktivitet och regelbundet och varierat kostintag så har jag några tips: 

Ta hand om din känsloupplevelse:

• Dina känslor är begripliga! Ta ett kliv tillbaka ur dina känslor och se om det går att förstå sammanhanget. Nedstämdhet kan sägas fylla funktionen att ge tid för eftertänksamhet för omdirigering i livet och känslan skickar även signaler till andra att man behöver stöd. Det kan ofta vara hjälpsamt att ta ett helikopterperspektiv och kika på omständigheterna runt omkring, när började jag känna så här? Vad hände precis innan? Är något annorlunda jämfört med för ett år sedan? Har några av mina sociala vanor förändrats? Det kan ge oss en riktning om vad som kan vara till hjälp att göra. Ibland är det svårt att komma ihåg och ibland finns inte heller någon tydlig förklaring. I de fall kan det vara en idé att notera hur man känner utan att döma det som bra eller dåligt och istället visa omsorg om tillståndet just nu.  

• Dina tankar är inte sanningen. När våra tankar och tolkningar inte blir emotsagda kan de kännas som sanningar. Risken att tolkningarna får fritt spelrum och vår källkritiska förmåga gentemot oss själva går upp i rök. När vi får sätta ord på det vi tänker är det ofta lättare att få distans till tankarna och få syn på fler tolkningar. Se om du kan skriva ner dina tankar, i stil med “jag tänker att…”. Innehåller dina tankar mest negativa påståenden? Finns det någon röst inom dig som är mer medkännande? Ta hjälp av någon du känner dig trygg med och berätta om det du känner. 

• Visa värme och vänlighet. Visa omsorg om din upplevelse. Vad hade någon som vill dig väl sagt till dig, eller vad hade du sagt till en god vän i liknande situation? Använd ditt eget namn och säg detta till dig själv. Försök även inta en kroppshållning som visar värme och vänlighet, då blir det mer på riktigt. Risken är stor att vi inte tror på oss själva när kroppen inte är med. 

• Aktivera dig i sociala aktiviteter. Lättare sagt än gjort i dessa tider, men det går ofta att hitta något. Vilken typ av social samvaro är viktig för dig? Se om du kan ta ett litet steg som går i linje med det. Går det att ses live – gör det! (och samtidigt följa FHM rekommendationer förstås). Om arbetet tillåter, boka live-möte istället för videolänk. Bara för att videolänk känns mer effektivt, är det inte säker att det är det i alla avseenden. Ögonkontakt och små förändringar i vårt kroppsspråk är en stor del av vår kommunikation. Just det är än så länge väldigt svårt att få till online. Att få mötas, samtala och vara nära skapar känsla av samhörighet och gör oss lugna. Ett av de mest effektiva sätten att hantera sina känslor är dessutom att få känna igen sig i andra (d.v.s. jag är inte ensam) och att få någon som lyssnar utan att döma, och som visar medkänsla. 

• Kroppslig närhet. Även om det ännu inte är möjligt att vara fysiskt nära och ta i hand eller krama alla man skulle vilja, finns det kanske någon. Har du en partner, förälder eller nära vän, se till att kramas lite extra. Önskad beröring har en lugnande effekt på vårt nervsystem och skapar välbehag.  

Sammanfattningsvis:  

Kartlägg-, visa förståelse och omsorg för dina och andras känsloupplevelser. Dela känslorna med varandra, och med de som går, var fysiskt nära. 

Referenser: 

https://unric.org/sv/covid-19-angest-och-depression-okar/

https://www.folkhalsoguiden.se/nyheter/stora-risker-for-psykisk-ohalsa-under-coronakrisen/

Känslor som kraft eller hinder – En handbok i känsloreglering: Hanna Sahlin och Elisabeth Malmquist. Natur & Kultur 

Woman photo created by dashu83 – www.freepik.com 

The post Är du drabbad av Corona-blues? appeared first on Psynova AB.

Konfliktfyllda förändringar:

De allra flesta av oss upplever att oförutsägbarhet och en oväntad (men också ibland väntad) förändring är något som kan skapa stress eller nedstämdhet. Det får oss att reagera på olika sätt.  När vi ska samarbeta och jobba tillsammans med andra kan detta skapa frustration och ibland svårlösta konflikter. Vi utgår ofta från att vi själva är normen, det vill säga, om jag upplever så här upplever andra också likadant. Det är ofta en hjälpsam tanke och tolkning, en genväg. Men vi kan även uppleva exakt samma situation på väldigt olika sätt. Ingen känsloreaktion är rätt eller fel, men när vi känner något starkt är risken stor att det känns som rätt och fel. Då tar vi bara vårt eget perspektiv, vi slutar lyssna på andra och riskerar att bli enkelspåriga.

Utveckla era samspelsbeteenden:

För att kunna förstå varandra i en situation med exempelvis covid-19 restriktioner och mixade hemarbeten/kontorsarbete, behöver vi utveckla våra så kallade samspelsbeteenden. Genom att kommunicera på ett samarbetsorienterat sätt, som att exempelvis ställa frågor, vara intresserad av att veta hur den andre tänker och uppmuntra andra perspektiv får vi lättare att skapa en integrerad bild av helheten. Vi behöver också träna på att upptäcka våra egna tolkningar och tankar, så att vi lättare kan se när vi fastnar i en tankefälla. Exempelvis allt eller inget tänkande, katastrofierande eller personifierande. Tillsammans sträva efter att bli kloka tillsammans och ställa oss frågor: Vad finns det för perspektiv och sammanhang vi befinner oss i, förutom det som är uppenbart gemensamt? Hur skapar vi ett samtalsklimat som främjar att vi vågar prata om detta? Hur skapar vi en gemensam plan framåt för att kunna samarbeta på bästa möjliga sätt utifrån rådande, och kommande förutsättningar.

Jag valde att starta Psynova för att hjälpa människor att ta de kliv som behövs för att må bättre, trivas i sin tillvaro och lyckas med sina långsiktiga målsättningar. Det handlar om både att hantera och att skapa förändring och utveckling. Många initiativ till förändrade livsvanor och förändringsarbete på arbetsplatser går i stöpet då känslor och etablerade strukturer kommer i vägen. Jag vet att det går att hitta vägar som blir mer hållbara och genomförbara.

Min idé är att Psynova ska bidra med vetenskapligt underbyggda metoder till både privatpersoner och organsiationer, som ökar chanserna att lyckas i förändringsarbete. 

Varmt välkommen att kontakta oss för att veta mer om hur vi kan bidra för att stötta er att lyckas i er organisation med samarbete, team, ledarskap och självledarskap. Eller som privatperson, att få stöd eller psykologisk behandling.

Sensommarhälsningar

Mirjam Hellgren

Om mig:

Jag heter Mirjam Hellgren, leg. Psykolog, och har erfarenhet av att arbeta inom både offentlig- och privat sektor. Med globala företag, små företag, kommuner, myndigheter och region. Jag är van att använda både engelska och svenska i utbildningar, workshops, utveckling och andra uppdrag. Senaste 1,5 åren har mesta delen av de uppdrag jag genomfört hållits via Zoom/Teams eller annan videolänk.  Mitt arbete präglas av samarbete, engagemang och ansvar. 

Business photo created by yanalya – www.freepik.com

The post Konfliktfyllda förändringar? appeared first on Psynova AB.